J22 nr 33
Den äldsta bilden vi hittat på J22 nr 33 är från Långedrag 1950.
J22 nr 33 ligger längst ut på bryggan.
Innanför ses sju spririggade Långedragsekor som var LSS ungomsbåtar på
1950-talet. J22 nr 33 var
nybyggd 1950. Ivar Ahlgrens J22 nr 31 "Zaritsa"
ligger längst in.
Kappsegling om Jullepokalen 1963 : Fr.v.
J18 nr 100 "Puck" med Lennart
Bergqvist.
Det var lennart som började "burka", gasten satt eller låg i lovart för
att tynga ned båten som då
seglade mer lodrät och därmed kunde ta mer vind. Bilden visar detta
tydligt! Jmf. med de andra
båtarnas lutning! J22 nr 33 "Svanungen" med Olof Andersson,
J22 nr 36 "Gerana" med Rolf
Nicander och J18 nr 86 "Ducky" med Ingvar Karlsson. (Läs
tidningsreportaget på J18 nr 86).
Sven Rinmans blyertsskiss? 1951 till nedanstående målning av J22 nr 33
"Svanungen".
J22 nr 33.
Målning av Sven Rinman 1951. Konstverket var en 50-årspresent till Olof Andersson.
Bilden publicerades i Seglarbladet 1951.
LSS Jullepokaler. Argentakeramik av
Konstnären Wilhelm Kåge, dekormålning
med silverpasta i
oljefärg. Argentakeramiken var Gustafsbergs storsäljare på
1960-talet.
Jullepokalen. LSS Vandringspris
1945-1954. Träfatet har silverplaketter med följande texter :
Talatta Bengt Stigwan 1945, Svanungen Olof Andersson 1946, Joker II Olle Theander 1947,
Tärnan Harald Myrén 1948, Svanungen Olof Andersson 1949, Puck Hans
Zelander 1950,
Svanungen Olof Andersson 1951, Puck Hans Zelander 1952, Puck Gunnar
Persson 1953,
Svanungen Olof Andersson 1954.
Efter tre segrar i J22 nr 33
"Svanungen" tog
Olof Andersson hem Jullepokalen för gott!
Jullepokalen. LSS Vandringspris
1964-1969. Träfatet har silverplaketter med följande text :
Ducky Ingvar Carlsson 1964, Gerania Rolf Nickander 1965, Svanungen Olof Andersson 1966,
Svanungen Olof Andersson 1967, Ducky Thomas Hanson 1968, Svanungen Olof Andersson 1969.
Efter tre segrar i J22 nr 33
"Svanungen" tog Olof Andersson hem även denna Jullepokal för gott!
Jan Olof Andersson i familjen Olle "Kakao" Anderssons nya J22 nr 33
"Svanungen".
Gammalt vykort från Långedrag, inskickat av Michael Bossen
2012-11-30. En Långedragsjulle har
hissat storseglet. Troligen J22 nr
33 då den hade båtplats där, på Olof Anderssons tid 1949-1976.
J22 nr 33 "Svanungen" efter kappsegling i Långedrag 1969.
J22 nr 33 "Svanungen" i Göteborg 1971. Foto : Sven-Olof Lundberg (J22 nr 15).
Några kappseglingsresultat 1951.
"Svanungen" vinner allt och tar en
andra
inteckning i vandringspriset Jullehornet.
J22 nr 15 "Ziba" och J22 nr 33 "Svanungen" seglar på ostkusten sedan 1987.
J22 nr 33 på kryss! Dessa båda välskötta båtar en ögonfröjd!
"Ziba" och "Svanungen" :
Bilderna ovan och nedan döper vi
till... Njutning!
J22 nr 33 "Svanungen" ritades av Roy Scherman och
byggdes 1949 vid Bröderna Martinssons
Båtvarv i Svineviken, Orust. Längd : 6,60 m. Bredd : 2,39 m. Det var den första J22:a som byggdes
med
lång ruff, som slutade framför masten. Namnet "Svanungen" antyder att det är en
båt som tillhört
Olof Andersson, eller Olle "Kakao"
som han kallades. (Han blev så solbränd på sommaren, att han
såg ut som... Kakao). Alla hans båtar hade namnet "Svanungen".
Olof Andersson, som han
hette var vice ordförande i
LSS. Olle var också
mätningsman
i LSS för Långedragsjullarna. Han var dessutom en
utomordentligt skicklig seglare.
Enligt Anders Thölén i Göteborg
kappseglade Olof Andersson med "Svanungen" 1950
och fanns med i
Seglarbladets resultatlistor det året.
Nils Wedel i Billdal var gast åt Olof.
Han
berättade
på Båtmässan i Göteborg 2011,
att Olles båtar var så
välbalanserade att han bara behövde stå och väga med benen snett isär
i
båtens långskeppsriktning, utan att styra
med rodret. Som gast var
man tvungen att sitta stilla.
Olle var noga med skötseln av sin
båt! När det var dags att fernissa på våren, åkte han till varvet
redan kl 4 på morgonen för att slippa allt damm när folk och bilar kom i
rörelse senare på dagen.
Olle "Kakao" var mycket aktiv i LSS styrelse, inte
minst inom ungdomsseglingen.
Segelmakare
Stig Örn stod en gång och tittade på
när Olle seglade J22 nr 33 med en hel hög ungar : Det går
väl an att segla med en så fin båt, med så många barnbidrag!
Carl-Axel Hellman nämnde i telefon 2014-08-21 att Olle Andersson hade
ett lättvindsställ
till "Svanungen" som var makalöst. Med det vann han
många kappseglingar.
Olle vann LSS Jullepokalen med sina "Svanungar"
sju gånger(!) utom med sin J22 nr 2.
Det var med J18 nr 82 som Olle
tog hem vandringspriset Jullepokalen 1946. Olle vann sedan
Jullepokalen
tre
gånger till med sin nya
J22 nr 33 "Svanungen" : 1949, 1951 och 1954 och
tog därmed hem Jullepokalen för gott.
En ny Jullepokal sattes upp av LSS 1964. Olle vann tre gånger till med
samma båt : 1966, 1967
och 1969 och tog därmed hem även denna Jullepokal! En prestation som är enastående
bland Långedragsjulleseglare!
Det första vandringspriset Jullepokalen, som kallades "Jullehornet",
sattes upp 1932
och vanns slutgiltigt efter tre segrar av Joel Hellman i
J22 nr 1
"Nabben II".
(Se Jullepokalvinnarna på J22 nr 9).
J22 nr
33 "Svanungen" övertogs senare av Olles son
Jan Olof Andersson i Floda.
Båten såldes 1976.
Båten fanns registrerad i SXK 1979-80 som "Antulla" med ägaren
Ante Grubbström,
1981 med ägaren Lars Grubbström,
1982-83 med ägaren Ulla Grubbström, 1984-89
med ägare
Bengt
Lindqvist, 1987-88, 1990-99,
2002-2005 med ägaren Mattias Hector.
År 1991 återfick båten
sitt ursprungliga namn "Svanungen", av sin nuvarande ägare Mattias
Hector i Österskär.
Mattias Hector i Åkersberga skickade ett E-brev 2018-07-17
:
Jag vill bara gratulera
till de
jättetrevliga bilderna du har lagt upp på registret. (Patrik
Petterssons glasplåtar). Jag har bara
börjat titta, men
kommer att spendera mycket tid framför dem. Jag kommer också att tipsa min
kompis
Gunnar Eriksson som
har Kostern "Gerdny" från 1880 -
det är inte otroligt att hon dyker
upp
någonstans band bilderna.
Tyvärr har det inte blivit någon segling för mig i år. Jag håller på
med ett sommarstugebygge i Sunne
som tar mycket tid. "Svanungen" är dock sjösatt och förhoppningen är
att
dottern ska ta några turer
tillsammans med kompisar när jag är borta. Hon är inte fullfjädrad,
men tog förarbevis
förra året,
vilket
var ett krav
för att hon skulle få ge sig ut. Det är ju det man drömmer om - att
barnen ska
vilja ta vid.
Sonen, nu 23, köpte en gammal Vega häromåret, men det ville sig inte
bättre än att han inte fick tag
i någon kranbil när han skulle sjösätta inför kompisseglingen förra
veckan, så då tog han "Svanungen"
i stället. Jättekul för mig.
Nu ska jag strax ned i den svala källaren och bättra på hamnkapellet som
jag sydde för 31 år sedan,
vilket börjar bli en smula skört. Det kan föhoppningsfullt leva några år
med förstärkningar på rättra
ställena
- det var nog det smartaste jag har gjort, att sy det kapellet. Jag
har ännu inte renskrapat
däck eller överbyggnad
sedan jag köpte henne för 32 år sedan. Det är inte vackert men
effektivt.
(Se bilden nedan!)
Mattias Hector skickade 2018-07-19 ett nytt E-brev
: J22 nr 33 "Svanungen" ligger fortfarande
i Trälhavets båtklubb i Åkersberga.
Jag kan berätta att jag lät besiktiga "Svanungen" i våras.
Skam till sägandes har jag inte haft henne försäkrad - marknadsvärdet är
ju så lågt att det ändå
inte förslår långt om det skulle inträffa en allvarlig olycka - men nu
kräver båtklubben det.
Båtbesiktningsmannen Bo Berg från Vaxholm undersökte henne och jag tror
inte att jag överdriver
om jag säger att han blev väldigt förtjust. Jag har ju försökt minimera
renskrapandet, vilket lett till
att fernissan blåsar sig här och där, men han var inne på precis samma
linje - spara på trät så länge
som möjligt. Det allvarligaste han hittade var en viss delaminering (om
man kan använda det uttryc-
ket på massiv ek) av roderstäven nere vid övergången till kölplankan.
Hans råd var att torka ut hårt och sedan injicera epoxi. Han hade visst
gjort det på en stor Skär-
gårdskryssare på 1980-talet, som provisorium, och det höll än. Han blev
också väldigt intresserad
av att det var Roy Scherman som ritat henne. Jag hade inte så bra koll
på honom, men han var visst
en riktig baddare på att konstruera snabba båtar, inte bara Jullar.
Min fru och jag har länge pratat om att "Svanis", som vi kallar henne,
skulle få återse västkusten
någon gång, men än så länge har den lediga tiden varit alltför knapp.
Mattias Hector skrev ett nytt E-brev 2018-07-20 :
Det är många mycket välrenommerade båt-
byggare/renoverare som använder sig av epoxi. Och när en sådan
auktoritet som Thomas Larsson,
som haft hand om "renoveringen" av Skärgårdskryssaren "Beatrice Aurore",
förordar det, så måste
man allt ha på fötterna om man ska säga emot. Nu är det inte heller så
att stäven är "rutten". Den har
dock spruckit längs märgstrålarna och liksom skiktat sig något, så i
längden kommer det inte att klara
sig utan åtgärd.
Mattias Hector återkom med ett E-brev 2018-07-22 efter
att www.julleregister.se
föreslagit
K-märkning av J22 nr 33 : Ja vem vet - man kanske skulle skicka in
en ansökan. Kompisen Gunnar
har ju redan fått sin Koster "Gerdny" (1880) K-märkt och det skulle ju
förstås kännas bra att kunna
kontra det när vi är ute och seglar tillsammans.
Sedan vill jag notera en annan sak, och det handlar om Torsten
Andersson. När jag var spekulant
på segelbåt och skulle titta på en J22:a ringde jag Långedrags
Segelsällskap och undrade om det fanns
någon som kunde något om Långedragsjullar. Jag fick då numret till
Torsten. Han satt outtröttlig och
svarade på mina frågor om båtskötsel. Jag hade skrivit ned A4-sidor med
frågor som vi tröskade
igenom under åtskilliga kvällar på telefonen.
Hans budskap, som etsade sig fast ordentligt och förvisso gjorde att
båtägandet de första åren blev
associerat med viss psykisk press, var att jag nu blivit en
kulturarbetare med ansvar att förvalta en
kulturskatt. Det var dock väldigt bra och bidrog till en stor respekt
för båten och det fantastiska hant-
verk och materialval som manifesteras i bygget. När min fru och jag
senare tog en biltur till västkusten
fick vi övernatta i Torstens egenkonstruerade/byggda TAS-kryssare. Den
var förstås minutiöst välvår-
dad. Du har fört vidare, och utvecklat, ett arv från en väldigt fin
människa, som jag alltid kommer att
minnas med stor värme och respekt.
Mattias håller båten i samma fina skick som en gång Olle
"Kakao"
Andersson gjorde!
Det är imponerande! Vi hoppas att båten ska bli en
familjeklenod i generationer!
Ägarlängd:
1949-1976 "Svanungen" Olof Andersson,
senare Jan
Olof Andersson Göteborg
1979-1980 "Antulla" Ante Grubbström
1980-1981 "Antulla" Lars Grubbström
1982-1983 "Antulla" Ulla Grubbström
1984-1986 "Antulla" Bengt Lindqvist
1986-
"Svanungen" Mattias Hector Åkersberga
J22 nr 33 "Svanungen" är registrerad
som seglande i dag.
Mattias Hectors hamnkapell är 31 år gammalt!
Mattias Hector skickade ett E-brev 2019-06-11 : Jag sydde ett
hamnkapell när jag köpte "Svanungen".
Det hänger över bommen och
går fram i fören, så hela båten täcks. Nu är det så skört att det inte
lönar sig
att reparera mer, men det har
sparat många timmars underhållsarbete!
(Se nya kapellet från 2021-01-17 nedan!)
Nu ska jag fixa bommen vars likränna släppte i ändan.
Bommen med likrännan lagad och fernissad.
Året 2019 avslutades med septembersegling med familjen i
J22 nr 33 "Svanungen":
Bakom kameran : Pappa Mattias Hector
Till rors : Sonen Tobias
Gast : Sonen Markus
Gast : Dottern Tove
J22 nr 33 "Svanungen"
Svanungen har bomkick
Mörka moln... det blåser upp!
...och till sist pappa Mattias Hector i bild... men här seglar han
J22 nr 1 "Nabben II" i Byfjorden
utanför Gustafsberg, Uddevalla, när
Mattias var på besök
2019-08-02.
Foto : Bengt Arne Runnerström,
www.julleregister.se.... i J22
nr 1.
Mattias Hector skickade ett E-brev 2020-05-06 med ovanstående bild :
Se här vilken smart investering
man har gjort i vår båtklubb. Nu behöver man inte vara lika nervös vid
sjösättning längre, utan kan logga in
från sin dator och kolla läget. (J22 nr 33 "Svanungen"
ligger i vattnet nedanför mastkranen).
Mattias Hector skickade ett E.brev 2021-01-17 med
info och bilder på nya kapellet som han sytt :
Du
spekulerade i att jag hade en lina i ytterkant som man kunde snörpa
åt kapellet med så att det inte
blåste upp. Jag har försökt hantera problemet men inte med en lina
som kan dras åt. Eftersom kapellet
hänger ned över
relingen måste uttag göras för vant och stag, vilket försvårar
saken något. Jag har fäst
öljetter
längst ut i kanten så att jag kan kroka ihop duken när den hänger
ned mot friborden. Det går
ganska bra.
En annan sak som jag tror kommer att bidra mycket till hållbarheten
är att jag sytt in hellånga remsor
på tvären, vilket jag använder för att fästa kapellet med gummisnoddar i
spygatten. Härigenom tas inte
dragkraften upp av själva kapellet, utan av den hellånga vävremsan.
Punktbelastningen blir ganska stor
om man bara syr in en liten flärp att fästa i, vilket leder till att
väven spricker när den blir lite åldersskör.
Jag har fäst öljetter längst ut i kanten så att jag kan kroka ihop
duken när den hänger ned mot friborden.
En annan sak som jag tror kommer att bidra mycket till hållbarheten
är att jag sytt in hellånga remsor
på tvären, vilket jag använder för att fästa kapellet med gummisnoddar i
spygatten. Härigenom tas inte
dragkraften upp av själva kapellet, utan av den hellånga vävremsan.
Punktbelastningen blir ganska stor
om man bara syr in en liten flärp att fästa i, vilket leder till att
väven spricker när den blir lite åldersskör.
Jag vet inte om det blev begripligt, men jag förklarar gärna vidare
om någon skulle vara intresserad.
Jag vill minnas att hela kalaset gick på 5000 kr i material.
Mattias Hector skrev ett E-brev
2022-04-30 : Har precis kommit hem efter sjösättning.
Är dock inte i någon vidare form. Hade 39,5 i temp. när lastbilen
kom för att hämta båten.
Nu ska jag kolla om jag kan hitta den där
övervakningskameran på nätet så att jag kan sitta
hemma och övervaka - det är ju väldigt förnämligt. -
Jag hittade kameran! Det är fantastiskt
bra. Och så har jag monterat en liten ledlampa, så ser jag i mörkret
om proppen har gått.
www.julleregister.se