Ekor


Bror, Ester och Lennart seglar egen båt 1910.       Foto : Patrik Pettersson.



Barnen leker vid dammen ovanför Patriks hus på Hisingen 1915. Barfota!
Sittande fr.v. Lennart Ester, Nisse,  ?  Bror.  Ingeborg i rutig klänning.
Foto : Patrik Pettersson.   


Ingrid, Daga och Arne vid samma damm femton år senare 1930.
Barnen har nu skor på fötterna och finare båtar.  Foto : Patrik Pettersson.


"Kontikiflotten" provas i Skvalvattnet på Hisingen 30/6 1950. (Tor Heyerdals Kontiki-
expedition 1947). Fr. v. Britt och Eva på stranden. Jan och Leif vid båten. Foto : Patrik P.


Pojkdrömmar. Tankbåten "Islas Malvinas" bogseras ut från Uddevallavarvet 1950.
Arne och Bo Runnerström på Solhagens brygga.


De första båtar vi byggde var flottar som stakades fram.
Arne och Bo i Rörvik, Byfjorden, Uddevalla 1953.


Arne 11 år fick bygga "badbåt" i träslöjden 1955. Rödmålad! Drömmen var en GKSS-eka.
Alla föräldrar förfasade sig över badbåten. Den var rank, sa de. Sanningen : Den var lika
sjövärdig som en flatbottnad eka. Vi kom ut på djupt vatten. Spännande! Simma kunde vi.


Erik vrickar "Sundets pärla" i Kyrkesund 1927. Erik Bratt blev senare civilingenjör och
chefskonstruktör på SAAB för J35 Draken. (Det kunde ju varit för "Flygande tunnan").
Foto : Fröken Jansson. (Se mer på J10 nr 150)


Kyrkesund. Vid varje brygga i Bohuslän låg förr en eller flera ekor. De roddes för att
transportera människor och gods. Senare kom aktersnurran. (Se mer på J10 nr 150)


Vykort från Bohus Malmön 1960-1970-tal. Barnen lärde sig ro och vricka i ekan.
(Se mer på J18 nr 1)


Barnen lärde sig segla i ekan med egen rigg och segel.   Foto : Gunnar Olsson 2012-09-16


På tal om ekor... skrev Rudolf Aust 2019-04-09. År 1967 tillverkade jag en platteka till
min dotter Maria född i februari samma år. Den var för trädgårdsbruk. Hon och hennes
kusiner lekte mycket med den i Långedrag. Den finns nu i mitt varvsskjul i Uppsala.


Rudolf Aust återkom 2019-04-14 med ovanstående bild från 2016. Det är samma Maria,
ca 50 år senare, nu med sina egna döttrarna Karin och Anna, som är ute och ror i dingen
i Ekolns Segelklubbs hamn i Uppsala. Dingen eller snipan byggdes i Landskrona 1923 och
har alltid seglats inom GKSS. Båten har bara haft två ägare sedan 1923.

Rudolf Aust skrev igen : Vi kajkade, ett ord som Lasse Dahlqvist använde i sin visa :
"Kajkade i ekor på pojkars vis". Tänk vilken känsla vi fick för båtar och vatten i ekor,
på flottar och alla möjliga hemmagjorda konstruktioner. Det var inte viktigt att kappsegla.
Nu sätts barn i färdiga, dyra båtar som serveras då barnet önskar segla eller då fadern vill
driva sitt ovilliga barn att uppnå det som fadern aldrig lyckades med på kappseglingsbanan.


Sören ror ekan på Vinnäs, Styrsö 1940.   Det var krig!  Ingen bensin till motorerna.
Ekorna riggades. Man seglade ut till öarna. (Se J22 nr 8 "Viv" längst ut på bryggan).


Sören vid samma brygga 70 år senare 2010...

Ursprunget var Bohusekan, en självklarhet för en Bohusläning.
En eller flera ekor låg alltid förr vid varje brygga, eller uppdragen i gräset med botten upp
över vintern. Många har berättat hur de lärde sig ro som barn i en eka. Sedan blev det en
pinne till mast, en spristång och några hopsydda mjölsäckar till segel. Ekor var sjödugliga
även i hårt väder. De var lämpliga för barn att lära sig segla i. Detta insåg Segelsällskapen
som uppdrog till konstruktörerna att rita ekor för ungdomskappsegling. Ekor med köl för
att minska avdriften.

Varje vik med självaktning i Göteborgs södra skärgård lät bygga sin egen typ av eka.
Många minns hur de kappseglade som barn : GKSS-ekor, Långedragsekor (L-ekor),
Hovåsekor, Sandviksekor, Arendalsekor eller Gullmarsekor.  Fanns det fler?

Lite tycks vara skrivet om ekor och foton på dem är sällsynta.  Därför gör vi här
ett litet försök till inventering i bild och text, om vad vi vet om ekor :


GKSS-ekan. Byggnadsritning i skala 1:15 av bröderna Einar och Carl Erik Ohlson 1949.
GKSS-ekan blev den största klassen ekor för ungdomskappsegling.


Budskärsregattan 1956.  Så här kunde det se ut på 1950-1960-talets kappseglingar.
Stjärnbåtar, Långedragsjullar, Folkbåtar, GKSS-ekor (4 st. bl.a. E-193 och E-58)
och en L-eka  (L-129).  Claes Ehnar i Fiskebäckskil berättade att det som mest
kunde vara ett par hundra ekor i starten vid tisdagsseglingarna i Långedrag med
ungdomar i 14-15 års åldern.    Foto : Sten Eisner.   (Se mer på J10 nr 435)


Vi lärde oss segla i ekan, sa Inga 2019.  Fem syskon Öberg i GKSS-ekan E-112 "5-Ina".
Det var bara de minsta som hade flytväst.  (Se mer på J14 nr 25)


Fr.v. Stina (*1947), Eva (*1945), Sven (*1950), Inga (*1950) och Kajsa (*1943).


Pelle Bergqvist från Brännö och Stina Öberg i E-112 "5-Ina".  (Se mer på J14 nr 25)


Stina deltog med E-112 i kappseglingsläger 1959. De seglade till Känsö i Vargösundet.


Båtarna fr.v.  Stinas E-112E-14E-234,  familjen Jarlands Långedragseka L-84,
E-146,  E-349,  "Farbror Ragnar" Myréns J18 nr 77 "Tärnan",  E-476  och  E-406.


Stina till rors i E-112 med kompisar från seglarlägret.


Båtarna fr.v.  Bohusjulle med sprisegel,  E-11,  Jarlands L-83  och  Stinas E-112.


Lokal kappsegling med GKSS-ekor och Bohusjullar med sprisegel. E-1262 är det högsta
segelnummer vi sett, vilket visar hur stor klassen var under 1960-talet. (Se J14 nr 111)


GKSS-ekan seglar än i dag!  E-782 i en av starterna i GKSS Jubileumsregatta i Långedrag
den 6 juni 2010. Fr.v. Stjärnbåt nr 167, E-782, Wingakryssare nr 9, K22 S-8 och J22 nr 1.


E-782. GKSS Jubileumsregatta i Långedrag 2010 blev starten till ett fint samarbete :
GKSS-LSS-SSF:s Klassiska Träbåtsregatta i Långedrag 6 juni varje år sedan 2010.

                                                             ________




     Långedragsekan eller LSS-ekan, L-ekan. Originalritning av Tage Hellman 1952.
     Skala 1:25. Längd : 4,30 m. Bredd : 1,60 m. Segel : 7 kvm. L-ekan hade centerbord
     och dito roder, till skillnad mot GKSS-ekan som hade fast köl. L-ekan ritades först
     med spririgg, men den visade sig vara för långsam och kunde inte konkurrera med
     GKSS-ekans Bermuda-rigg. Därför ritade Tage Hellman om riggen till Bermuda,
     och då blev det fart i L-ekan som t.o.m. visade sig snabbare än GKSS-ekan på
     länsen, då centerbordet kunde dras upp för att minska vattenmotståndet.


L-eka med den ursprungliga riggen. Mats Wångdahl skrev ett E-brev 2019-02-27 :
Vid rodret är det jag Mats Wångdahl och gasten är min lillebror Douglas. L-77 hette
"Jolly Roger" (se toppvimpeln!) Bilden är tagen vid Krokholmen innanför Hättan 1957.
Ekan var utlottningsbåt hos Marstrands Segelsällskap och Claes Edman och jag fick
segla henne innan den lottades ut. Köpte lott och hoppades vinna, men det blev inte så.
Pappa köpte henne av vinnaren för 900 kr. Jag är uppvuxen i Marstrand och det var
många heta bataljer på kappseglingsbanan där. Det var Långedragseka som gällde...
i Marstrand.  Mats L-eka nr 77 är sannolikt byggd på Orust.

Carl-Axel Hellman hade L-3. Carl-Axel berättade att han vann en gång i Tjuvkil 1955
med 13 min. (Se J14 nr 77).  Göran Andersson hade två ekor, först L-13 sedan en ny-
byggd L-55. Göran blev senare flerfaldig SM och Världsmästare i OK-jolle. Min fru Ulla
och jag seglade jorden runt med "Hokus Pokus II" en Najad 420 åren 2007-2014. 
Jag kommer inte ihåg de andra ekorna i Marstrand, men om du vill kan jag ringa runt och
...forska.     (...och det vill vi gärna att Mats Wångdahl gör!)

Rudolf Aust skrev ett E-brev 2019-03-31 : L-12 "Phylax" ägdes från början av framlidne
Herbert Aust. Nu av hans barn. Båten ligger sedan ca 50 år i en trädgård på Bokenäset.
Den var spririggad. Skicket känner jag ej till.




Dan Hay skickade ett E-brev 2019-02-04 med bifogad broschyr. (Se ovan och nedan).
Han skrev : Verkligen en överraskning och kul att snubbla över en av Sveriges mest
populära båt under 1950-1960-talet. Bara i Varberg seglade då 30-40 L-ekor!

Broschyren du ser här är extra kul. Ekan L-129 är den vi har i Varberg. Han som seglar
den på bilden heter Vidar Engström boende i Varberg. Man ser Varbergs Kallbadhus i bakgrunden t.h. Vidar var journalist och verkade i Stockholm under några år, men åter-
vände till Varberg och blev reklamman på Monark, och det är där kopplingen finns med
denna broschyr.

Vad jag förstår är denna båt extremt ovanlig, därför att mahogny som inte sköts är ett
uruselt material under vattenlinjen. Slarvar man ett år, så är det kört. Vi använder båten
under större delen av året mycket flitigt. Vi har ett ställe ute på en ö Skrivareklippan,
gamla fyrplatsen utanför Varberg. Vi använder båten därför nästan dagligen under
sommarmånaderna.


L-ekan byggdes till en början på Orust. Båtbyggare Gunnar Johansson på "Slottet"
byggde L-ekor. Mats Seldén i Buvenäs hade som mäklare båtbyggare på Orustbygden
som byggde L-ekor till Mats som sålde. Men serieproduktion av L-ekor kom igång först
senare på Lillsjö Snickerifabrik i Överlida (i hörnet Halland-Småland-Västergötland).
L-ekan blev en stor klass, men inte så stor som GKSS-ekan. Ett centrum för kappsegling
med L-ekor blev Varberg, som ju inte ligger så långt från Lillsjö i Överlida.

Ove Lundberg berättade på Båtmässan i Göteborg 2019 att i Östersund i Jämtland
fanns två L-ekor 1971 hos IOGT:s Sjöscouter (i dag NSF). På Verkön mitt i Storsjön
hade man läger. Båtarna låg i Östersunds kommun. Där fanns också 10-huggare och
Olle Björås hade sin Koster "Albertina".


Ulf Skogsberg 12 år i sin L-170. Näsets badplats och Askimsviken i bakgrunden 1964.
Ulfs L-eka nr 170 är sannolikt byggd i Lillsjö Snickerifabrik i Överlida.  (Se J10 422)


Nyanskaffad eka provseglas på Målgölen av Bengt Isaksson och Henry Palmberg.
Juli 1979.

Hur och varför L-325 hamnade på den östra sidan av Sverige, lär vi nog aldrig få veta.
Skogshuggaren Hans Blohm ägde båten före 1979. Han hade en sjöbod på Torrön i Tjust
skärgård, men sjösatte båten i sjön Vindommen i Östergötland. Skälet till det kan ha varit
Hans kärlek till en kvinna i trakten.

Efter att L-ekan blev såld 1979 till Bengt Isaksson, blev den efter en grundlig genomgång
sjösatt i en sjö vid Hannäs i Åtvidaberg. Det blev många fina seglingar i trakterns sjöar.


Fiskvase undersöks innan förtöjning.  Juli 1979.


Sommaren lider mot sitt slut.  Augusti 1979.


Bengt skrapar L-ekan helt trären. Maj 1980. Borden var tillverkade av Mahogny, stäv och
akter gjorda av ek. Avsikten med renslipningen var att ersätta delvis flagnande fernissa med
Ovatrolbehandling (D1 och D2) enligt en norsk välbeprövad metod.  Maj 1980.


L-ekans centerbord återmonteras med hjälp av Sonja Palmberg och Dan Isaksson.
Göte Edstrand beskådar. Ekans botten är behandlad med en blandning av tjära, linolja
och terpentin, sk. Roslagsmahogny.  Maj 1980.


L-ekan vänds på rätt köl med hjälp av Dan och Sonja. Båten är trots sin storlek
förhållandevis lätt.  Maj 1980.


Sjösättning i Öjsjön, Åtvidabergs kommun.  Juni 1980.


Familjeidyll vid Smålansk sjö.  L-ekan "Malin" närmast, en Laurin-jolle : Spätta och en
motorbåt i plast på väg att tankas. OBS! "Malins" roder på bryggan med fällbar röd plåt.


Spättan
, en juniorbåt konstruerad av Arvid Laurin för KSSS 1952. Till 1967 byggdes
360 Spättor av Segebaden-Berg i Säter, Dalarna. Spättan byggdes i mahogny, ribbkravell.
L. 5 m. B. 1,7 m. Segel : 9,5 kvm. Centerbord. Spättan avlöste Måsungen som juniorbåt.


Folke Johanssons Laurin-jolle i Svanesund 2018. Tunna ribbor träddes upp på metalltenar,
inga spant behövdes. När tenarna efter hand töjde sig kunde relingslisten lossas och metall-
tenarna spännas. Metoden var patenterad.  Men det var svårt byta ribbor i bordläggningen.



Bengt Isaksson i sin L-eka "Malin" som han döpt henne till efter flickan på Saltkråkan.
Båten förflyttades till en av Tjustbygdens vackraste sjöar, Vindommen.  Juni 1981.

                               
                                                 Bengt Isaksson 36 år äldre!
                                Tyvärr räcker inte alltid tiden till, så båten hamnade
                                 på land i oktober 1982. "Malin" lades in i en lada
                                 för förvaring. Det blev hela 36 år! Hösten 2018
                                 togs hon åter fram, men nu för att säljas.

                                          Bengt satte ut en annons på Blocket...


...och annonsen uppmärksammades av båtbyggare Michael Bossen. Michael är gast
åt Carl-Axel Hellman när de seglar Tjörn Runt. (Se J14 nr 77). Carl-Axel är son till
L-ekans konstruktör Tage Hellman. Carl-Axel köpte båten för att rädda den. Kanske
är "Malin" landets bäst bevarade L-eka, då hon stått bra förvarad i ladan i 36 år.


L-ekan på annons 2018.  OBS! L-ekans roder med fällbar plåt liksom centerbordet.


Med åror och mast.


Invändigt med centerbordet.


Med segelsäcken på aktertoften.


Så fick "Malin" komma hem till västkusten igen, och det känns fint, sa Bengt.


Carl-Axel Hellman och Michael Bossen kom i bil med vagn från Göteborg till Åtvidaberg.


Återresan gick via Göteborg till Uddevalla.


L-ekan rullas in i Glasellipsen på Torps köpcentrum i Uddevalla.


L-ekan "Malin" på plats i Glasellipsen bakom Kostern "Borta".


Reportage i tidningen Bohusläningen 2018-10-26.


Vid L-ekan fr.v. Michael Bossen, Carl-Axel Hellman och Bengt Arne Runnerström.


L-eka nr 325 "Malin" riggades och seglen sattes. Originalseglen var stämplade LSS-1.
Torsten Andersson i LSS, 89 år, berättade i telefon att det var han som stämplat seglen
ca 1970 när båten byggdes och Torsten var mätningsman på LSS.


Rodret med sin fällbara nedre del i plåt.


Det började som Konstnärlig utsmyckning i Glasellipsen på Torps Köpcentrum i Uddevalla.
Ursula Cabelduc gjorde blå glasdekor i fönstren och Bengt Arne Runnerström båtarna 2003.


L-eka nr 325 "Malin" ställdes ut på Båtmässan i Göteborg 2-10 februari 2019.
Om båten lutade en aning, kunde den få plats under innertaket med rigg och segel.
Framför L-ekan satt Bengt Arne Runnerström med Långedragsjulleregistret. www.julleregister.se.


Storskotet är provisoriskt satt, så som det såg ut när båten kom till Uddevalla.
Det ska återställas i sinom tid.


L-ekan gick precis in under innertaket.


Efter Båtmässan i Göteborg fraktades L-ekan tillbaka till Glasellipsen på Torp, där hon
ska stå tills vidare med Kostern "Borta" t.v. och Rånäsjullen "E-spri" t.h. tills de så små-
ningom ska in till BåthallenBohusläns museum i Uddevalla.

                                                           ________




  Ett intressant tidningsreferat från Arendalsregattan den 20 juni 1954!
  Ovanstående bild på Hasse Johansson i sin Sandvikseka, SKS-eka nr 3 "Böljan" med
  S 3
i seglet, är den enda bild vi hittat som visar hur en Sandvikseka såg ut. Det står i texten
  att tre SKS-ekor debuterade för säsongen efter en del ombyggnader, vilket kan tyda på att
  de var nykonstruerade året innan... 1953?


   Ur tidningsreferatet ovan.

                                                          ________
                                                       

 Längst ned i tidningsreferatet står det om 4 st. Arendalsekor.  
 Hur såg de ut? Vi har inte hittat någon bild på Arendalsekan.
 Likaså saknar vi bilder och information om
Gullmarsekan.

                                                           ________


      Pelle Wetterlundhs Blogg från 2013-07-20 : Hovåsekan en juniorbåt 1929-1949.


Hovåsregattan 1954.  Bortemot 100 båtar var anmälda. Ungdomar från 10 år och uppåt
satt vid rodren och Stjärnbåten var den största klassen. Men så hade vi Hovåsekor som
gjorde sin debut på hemmaplan.


Många försök hade gjorts för att skapa en billig pojkbåt. Min far Gunnar Wetterlundh
hade byggt en segelbåt åt sig själv under två semesterveckor 1929. Den låg sedan i mal-
påse tills jag i unga år visade intresse för segling. Då plockades båten fram och riggades.
Det visade sig att den seglade bra i jämförelse med andra båtar i den storleksklassen.
Detta skrov H1 skulle bli prototypen för seriebygget av Hovåsekan.


Båtklubben hade behov av en nybörjarbåt. Liten, behändig, lättseglad, säker och flatbottnad.
Vattendjupet i Askimsfjorden var ingenting att skryta med, så allt pekade på en centerbords-
båt. En sådan båt fanns : H1. Målsättningen var att få undomar intresserade för sjön, segling
och sjömanskap, att ta ansvar och att vuxna och barn skulle kunna mötas i ett gemensamt intresse. Det visade sig senare att de flesta fick ett intresse för livet.

Den 22 november1949 beställde Harry Malmsten, på Ragnar Myréns initiativ, ritningar
på en "dory" med centerbord, i huvudsak lik den 20 år gamla H1. Båttypens namn skulle
vara Hovåseka med äganderätt för Askimsfjordens Båtklubb. Ritningar gjordes upp och
den 12 januari ställdes H2 ut på Kommunalhusets gård.  Båten, en dory, med skarpa slag,
flat botten och utan akterspegel. Raka sidor och bred i botten. Segelarian var inte stor men säkerheten prioriterades.


Det blev en lyckad satsning! Ett trettiotal båtar såldes och kappseglingen fick ett uppsving.
Det var poängseglingar varje vecka, regattor utefter kusten och som avslutning på säsongen
en cupsegling på fyra delseglingar. Det var en härlig tid och vi lärde oss verkligen att segla,
och att kunna hantera båten i alla väder. H1 var snabbare. Med högre rigg och större segel-
yta var den oslagbar. Själv sålde jag H1 och köpte H19.

I dag skulle det aldrig vara möjligt att lansera en båt, där inte snabbheten kom i första rummet.
Utvecklingen efter Hovåsekan gick otroligt fort, där den ena båten efter den andra presentera-
des och priserna steg skyhögt. Det är tråkigt att segelsporten ska bli en teknisk- ekonomisk
fråga där ungdomar tvingas avstå på grund av kostnaderna.


H1 på kryss i Askimsfjorden.

Sten Gustavsson skrev ett inlägg 2017-02-21 : År 1953 fick jag min första båt av min far.
H2
. Jag var sju år och vi bodde på Kalvsund. Båten var en Doris och var spetsgattad i för
och akter. Centerbordet skjöts upp vid grund, så även nedre delen av rodret. 

Jag minns mycket väl när far tog ner mig till bryggan och sa : "Sätt dig i aktern så bär jag
ifrån". Det gjorde han, men satt kvar på bryggan och ropade att nu kunde jag segla hit!
Ett annat minne är att jag blev besviken när min kamrat fick en GKSS-eka, men det gick
över eftersom jag alltid slog honom när vi kappseglade. Det var början av mitt sjöliv som
resulterade i 40 år i Kryssarklubbens seglarskola.

Kjell Modig
berättade att ca 20 st. Hovåsekor byggdes i en serie under åren 1935-1949.
Pelle Wetterlundh seglade prototypen H1. Båten var av Dory-typ med spontade brädor
i botten, spetsig för och akter, bordläggning i cigarrlåde-mahogny. Båten hade centerbord.
Farbror Malm hade träfirma och skaffade fram mahognyn. Båtarna byggdes av en firma
i Kungsbacka?

                                                        ________



 I nedanstående axplock ur gamla resultatlistor från olika regattor, kan antalet ekor
 som deltog ses, vilka segelnummer och namn båtarna hade, vem rorsmännen var samt
 klubbtillhörighet. Tyvärr är regattorna ofta odaterade, men det rör sig om 1950-1960-tal.


Bohusläns Seglarförbunds juniorregatta visar deltagande L-ekor och GKSS-ekor.
(Se
J10 nr 226)


      GKSS-ekor.  (Se J10 nr 294)


                              
                                Hovås-ekor och GKSS-ekor i Kullavik 8 juli.
                                   

                               

 
  Ahrenbergsregattan första dagen
. 150 startande båtar och 300 deltagande ungdomar!
  GKSS-ekor
och LSS-ekor som L-ekan också kallades.    (Se J10 nr 312)




 Ahrenbergsregattan i Långedrag.  Ett 70-tal ekor och 41 Stjärnbåtar deltog.
 GKSS-ekor, LSS-ekor, J10, Andungar och Stjärnbåtar m.fl. mindre båtar
 stod alltid längst ned i tidningarnas resultatlistor.   (Se J10 nr 312)


 
  Ödsmålsregattan i ösregn!  Ur tidningsreportage i GP måndagen den 10 juli 1961. 
  (Se J10 nr 312)




 Kappsegling i SSMK. GKSS-ekor och LSS-eka.     (Se J10 nr 442)



 Kappsegling i SSMK året därpå 1956.  GKSS-ekor och LSS-eka (Se J10 nr 442)



 Bohusläns Seglarförbunds Juniorregatta.  LSS-eka och GKSS-ekor(Se J10 nr 442)



  Hovås.  Seglande båtar : Drakar, Folkbåtar, J18, Spiggar, Snipes, Stjärnbåtar, J10,
  Västkustsnäckor, Bohusekor, Hovåsekor, GKSS-ekor.     (Se J18 nr 100)
  Pelle Pettersson i sin Stjärnbåt "Humbug" vann Kungakannan för fjärde gången!
 


Augustiregattan i Långedrag 1954?   (Om Calle Båysen se J18 nr 118). 
GKSS-ekor
, Arendsalsekor och LSS-ekor.  (Se J18 nr 100)

        

         LSS-regattan i Långedrag 22 augusti.  LSS-ekor, GKSS-ekor, och Sandviksekor.        



  Tisdagsseglingarna i Långedrag juni 1955.  Ett fåtal GKSS-ekor och LSS-ekor seglar.

       

        Breviksregattan 26 juniGKSS-ekor 24 st. Hovåsekor 6 st, LSS-ekor 2st,

                    

                     Långedrags tvådagarsregatta med 13 olika båttyper seglande :
                     5,5-or, Drakar, Starbåtar, Folkbåtar, Kostrar, J22, J18, Spiggar,
                     Stjärnbåtar, Allmogejullar, Kostersnäckor, J10, GKSS-ekor,
                     LSS-ekor gamla, och LSS-ekor nya.     (Se J18 nr 100)
                     Kan LSS-ekor gamla vara spri-riggade, och nya Bermuda-riggade?
                     


LSS Tisdagsseglingar i Långedrag i juni 1957.  Ett fåtal GKSS-ekor och LSS-ekor.



Kapsejsade ekans besättningen räddad.  Som vanligt mängder av kappseglande båttyper : Kostrar, Folkbåtar, J18, Andungar, Spiggar, Stjärnbåtar, Allmogejullar, Kostersnäckor,
Finnjollar, OK-jollar, Snipes, J10, Sandviksekor, GKSS-ekor, LSS-ekor.


          

            LSS Augustiregatta i Långedrag söndagen den 21/8 1960.
            L-ekor 10st,  GKSS-ekor 18st,  Sandviksekor 3st, deltog.



     Masten bruten och seglen i däck.... var rubriken till GT:s reportage om kappsegling
     i Långedrag söndagen den 20 augusti 1961.  Läs texten nedan!    (Se J18 nr 100)


   Reportaget fortsätter nedan...


 Deltagande båtar i denna vådliga segling i 15 m/s var :  5:5:or 3st,  Folkbåtar 28st,
 Spiggar 8st,  BB11 8st,  Stjärnbåtar 27st,  Snipe 8st,  J10 15st,  OK-jollar 25st,
 L-ekor 10st,  GKSS-ekor 40st,  Jolly Scott 5st,  J22 5st,  Andungar 13st,  J18 6st.



LSS ordinarie segling i Långedrag den 21/8 1962 med 61 startande båtar.
L-ekor 8st,  GKSS-ekor 6st.               (Se J18 nr 100)


                                            
                                           
                                            LSS Långedragsregatta 3/6 1961.
                                            68 tävlande båtar i 13 klasser!
                                            L-ekor 8 st,  GKSS-ekor 4 st.
                                            
 
         

           Marstrandsregattan söndagen 13/8 1961 med ett drygt 100-tal båtar startande.
           GKSS-ekor 18st. Optimister 14st. Optimistjollen dyker nu upp på kappseglings-
           banorna och ersätter ekorna. Optimistjollarna var billigare att bygga och kunde
           lätt fraktas på ett biltak.  En ny tid är inne....
                                                                 
                                                               _____
                                                           

Förutom GKSS-eka, L-eka, Hovåseka, Sandvikseka, lär det ha funnits Y-eka i Ö-vik?

Det seglades dessutom : Månbåt, Jolly Scott, Dubbel Scott, Trissjolle, OK-jolle,
Finnjolle, Spigg, Snipe och Optimistjolle. Kanske fanns det fler olika båttyper?
Hör av dig om du vet!

Det gjorde Gilbert Holmström som berättade om sin Spigg 2019-03-07 :  Hittade den
övergiven i skogen i Påvelund när jag var ute och joggade 1978. Jag hade båten till 2002
då jag sålde henne till Brännö. Seglade inte Spigg i ungdomen, men känner till att den
snabbaste Spiggen på 1950-talet var Spigg nr 15 "Sonett". Min båt hette "Piruett" som
senare stavades "Pirouette".  Gilbert skickade in denna fina bild på sin Spigg :


www.julleregister.se