J22 nr 50


J22 nr 50 "Stella" råkade komma med på ett vykort från Vänersborg.

Sjösättning! Bosse Lindqvist till rors i "Stella". Ur Bosse Lindqvists album från 1970-talet.




Kaffe och en bulle med Mats Forsman i sittbrunnen efter sjösättningen.




SS Fram 100 år. 
Jubileumskappseglingen vid Framnäs den 26-27-28/7 1996,
med deltagare i många olika båttyper. J14 nr 101 liksom J22 nr 50 var med. 
Två bilder ur Bengt Andréns album i Ljungskile. (Se J22 "Goodwin").


J22 nr 50 "Anna" ritades av Tage Hellman och byggdes 1953 av Bröderna Arvidsson
i
Henån, Orust. Torsten Andersson LSS berättade att bröderna hette Herbert, Rolf och Sven
Arvidsson
och att de byggde mest GKSS-ekor och Stjärnbåtar. Längd : 6,60 m. Bredd : 2,39 m. 
Byggd i ek på ekspant med lamellimmad förstäv, mastbalkar i ek resp. ask, däck i Oregon pine och
ruff i mahogny. Hela förstäven byttes 2003 till lamellimmad ek.

Båten byggdes till Svenska Båtmässan 1953 och såldes där av firma Sven Seldén Göteborg Sport
till Direktör Carl Olof Nordling på Bofors. Carl Olof Nordling var alltså förste ägare till båten.
Då hette båten "Sport" och såldes för 10.600 kr. vilket var dubbelts så mycket som priset för en
Folkbåt på den tiden. Carl Olof Nordling var gift med Brita Pripps, som hade en stor motorbåt
med chaufför.  -  Det var större plats i den än i Jullen, sa Nils Holmdahl i Henån.   

Leif Wikström
, Olympisk guldmedaljör i Draken "Slaghöken II" 1956 i Australien,
hade firman Leif Wikström Båtagentur i Lysekil. Leif sålde J22 nr 50 ca 1963 till Ingenjör
Sven Lind
som döpte om båten till "Stella". Leif Lind i sin tur sålde båten till Ingvar Gustavsson
i Bofors
. Båten kom till Kristinehamn. Ingvar Gustavsson sålde sedan båten till Bo Lindkvist,
som döpte om den till "Anna".        

I ett E-brev 2011-05-18 skrev Bosse Lindqvist från Bollnäs följande : J22 nr 50 köpte jag 1972
av en ingenjör vid Bofors, Ingvar Gustafsson, för 15000 kr. Båten hette då "Stella" men eftersom
vi hade en liten dotter, Anna, döpte vi om båten till detta vackra namn. Tidigare ägare tror jag hette
Sven Lind
från Karlskoga, som i sin tur köpt båten från Göteborg Sport.
 
Vi hade båten i Kristinehamn. Första vintern hade vi den upplagd där. "Anna" var i ganska stort behov
av vård, varför vårrustningen blev dryg. Vi hade fått tvillingar och det kändes inte roligt att åka bort på
helgerna för båtvård. Därför byggde jag en båtvagn, så jag kunde ta "Anna" till Karlskoga nästa höst.
Hon hade en gammal engelsk inombordare. Jag litade aldrig på den och körde den sällan. Om jag
ändå hade gått för motor, slog jag av den och seglade sista biten in till bryggan.
   
Jag kan berätta om en av de sista turerna vi gjorde med "Anna". Det var Hustrun, tvillingarna, katten
och jag som seglade ut en fin resa till en ö i norra Vänern. Natten var stilla och varm och framemot
morgontimmarna kröp jag ur sovsäcken för att svalka mig litet. Alla sov, utom kattungen som jag
halvt i sömn hörde leka på däck. Jag somnade om och sov djupt, men väcktes å det brutalaste.
Kattungen hade tydligen fått syn på något spännande mellan mina ben, och kastade sig dödsför-
aktande från ruffluckan rakt ner och satte klorna i min snopp. Det var tur för katten att hon djupt
älskad av tvillingpojkarna, annars hade nog en moloken katt setts simma mot närmsta ö. En nära-
döden-upplevelse både för mig och katten.   

Seglingen hem blev rätt dramatisk! Det blåste upp från sydväst och hela Vänern låg på med krabb sjö
och båten fick jobba hårt. Vågtopparna gick rätt över båten och när jag lutade mig över relingen tyckte
jag mig kunna se överdelen av järnkölen. Min fru, som är en bra seglare, kunde inte hjälpa mig med
revning. Hon fick sitta i ruffen och hålla pojkarna på vart knä, annars hade de kunnat slå sig illa i sjö-
gången. Därtill blev de sjösjuka. När vi passerade första pricken vid inloppet till Kristinehamn kom
regnet. Det föll inte, det vräkte horisontellt och det blev omöjligt att se från en prick till nästa.
 
Jag visste kursen till nästa prick, så vi fick gå på kompasskurs tills jag såg pricken, sedan kontrakurs
tillbaka till första pricken, sedan kurs igen osv. till dess regnet mattades. Det kändes overkligt! I klart
väder hade jag nästan sett vår bryggplats, men nu var det bara blött och grått. När vi kom in i lugnare
vatten somnade pojkarna. De sov när vi bar dem till bilen, de sov hela vägen till Karlskoga och sedan
hela natten hemma i sina sängar. Det hade varit jobbigt för dem. Och skeppskatten överlevde.

År 1975 började jag en utbildning på annan ort och var tvungen att sälja båten. Jag hade en annons
om båten ute i DN och tidigt den första morgonen ringde en man från Alingsås och köpte båten
osedd. Han skulle ha båten i Mjörn för kappsegling. Av en tillfällighet fick jag, vintern därpå se
"Anna" på en uppläggningsplats. Motorn var urlyft och hela båten hade fått en rejäl genomgång.
Jag minns särskilt bottenmålningen, en grå, hård, polerad yta. Kappseglingsyta! Jag fick senare
höra att den nye ägaren hade ett företag och att hans anställda fått arbeta på båten.

Några år senare ringde en man från Göteborg. Han hade köpt "Anna" och ville veta mer om båten.
Han berättade att blixten slagit ner i masten. Som tur var låg båten då vid kaj och ingen människa
fanns ombord. Jag lovade honom att skicka några saker som jag hade kvar från "Anna", men tyvärr
försnillade jag anteckningen om hans namn och adress. Nu bor vi i Bollnäs. När vi flyttade hit för
mer än trettio år sedan, läste jag inte en båttidning eller bok om båtar på flera år. Jag var rädd att
sjölängtan skulle bli för stor. Vi skaffade häst i stället.

Men, så går vår dotter och köper en stuga på en ö i Söderhamns skärgård och då gick det inte att
stå emot längre. Så nu har vi en gammal Blekingseka. Det känns väldigt bra. Vi är ju gamla pensio-
närer nu och när vi kommer med vår träbåt med sprisegel, vinkar alla glatt. När gumman min inte
har tid eller lust att följa med, kanske jag seglar lite längre. Det är så enkelt med en Blekingseka.
Man kommer in till strand överallt, och när man vill sova är det bara att lägga seglet över årorna
som tält. Visserligen är det inte ståhöjd, inte ens sitthöjd, men ligghöjd är det under tofterna....
I morgon sjösätter vi!   -   Vi tackar Bosse Lindqvist i Bollnäs för dessa rader!   

J22 nr 50 var registrerad i SXK 1965-68 som "Stella" med ägaren Sven Lind, 1988-2007
som "Anna" med ägaren Anders Green. - Båten var registrerad i Alingsås SS Seglings-
Program 1977 och 1983 som "Anna" med ägaren Lars-Ove Erneklint i Alingsås SS.
Anders Green i Göteborg
köpte båten 1987 av Lars-Ove Erneklint.
  
Anders Green berättade i ett E-brev 2012-02-19 att det var Martin Karlsson i Alingsås
som såg blixten slå ned i "Anna" när hon låg förtöjd i Alfhem, hamnen i Mjörn vid Alingsås.
Martin och en man till räddade "Anna" från att sjunka! Anders Green köpte "Anna" efter blixt-
nedslaget för 8500 kr. Sedan lagade Arne Karlsson i HallsbeckTjörn "Anna" för 10000 kr.
Arne var den gamla skolans båtbyggare. Tystlåten, kristen (vi fick inte komma dit och jobba med
"Anna" på söndagarna) och fantastiskt duktig.

En enastående precision i lagningarna. Anders har 2001-02 bytt förstäven till lamellimad ek,
monterat mastskena av aluminium, nya segel, rostfria förstärkningar av mastbalkarna och vant-
skruvarnas infästning, rostfria förstärkningar av skotbalkens infästningar (bytt ut originalkonstruk-
tionen mot en balk med skena för att kunna trimma storen) m.m. arbeten.

"Anna" har stått inomhus de senaste fem åren, i avvaktan på att barnen ska bli större och
att Anders ska få mer tid att renovera henne. Anders Green har båtplats i Hinsholmen.
         
Ägarlängd :  
1953-    ?       "Sport"      Carl Olof Nordling i Bofors    
?      -1963     "Sport"      Leif Wikström i Göteborg      
1965-1968     "Stella"     Sven Lind i Karlskoga            
1968-1972     "Stella"     Ingvar Gustafsson i Bofors    
1972-1975     "Anna"      Bo Lindqvist i Karlskoga
1975-1986     "Anna"      Lars-Ove Erneklint i Alingsås SS
1987-             "Anna"      Anders Green i Göteborg

J22 nr 50 "Anna" är registrerad som seglande i dag.
 

www.julleregister.se