J10 nr 571
Här ligger det stora äventyret : J10 nr 571 "Stormfågeln" 1983.
Helena jobbar med båten.
Jerker jobbar med båten.
Kojerna provas.
Ronneby brygga. Kapellet är testat och färdigt.
Bunkring.
I Ronneby. Klart för avfärd inför det stora äventyret att segla J10 från Ronneby till Sikeå norr om Umeå!
Jerker på spaning vid Ölandsbron. Borgholm nästa!
Kalmar. Minsta båten i hamn. Slapp avgiften!
Segling i norra Kalmarsund utanför Figeholm.
Helena seglar i hög sjö.
Segling i Västerviks skärgård.
Ruffigt! Som det kan se ut under kappen efter lång tids segling.
Stockholm föröver!
"Stormfågeln" ligger vid Gröna Lund i Stockholm och vi vilar fötterna. Helena i sittbrunnen.
Förste ägare var Direktör Gösta Lundholm i Malmö.
Båten finns i dag i Umeå! "Stormfågeln" har en spännande historia! På okända vägar kom båten
till Karlskrona, där det unga paret
gick längs bryggorna och drömde om en båt att bese världen med.
Jerker berättar : Så dök båten upp med "Till Salu"-skylt och vi blev eld och lågor. Vi tog ett banklån
på 10.000 kr varav 8.000 kr gick till båten och resten till räddningsvästar och annat, som tyg till bom-
kapell som vi sydde. Båtköpet blev av hösten 1983. Våren 1984 fylldes av kvälls- och helgarbeten
på "Stormfågeln" som vi döpte båten till. Ett namn som vi fick från en resa till Färöarna - Skottland -
Island, där vi kunde studera denna fantastiska måsfågels ekvilibristiska framfart över vågtopparna.
Båten blev i väldigt fint skick efter vår omvårdnad.
Sommaren 1984 (11/6-29/7) seglade Helena och jag J10 nr 571 "Stormfågeln" från Ronneby till
Sikeå som ligger några mil norr om Umeå. Det var en sommar med mycket regn och mycket nordan-
vind. Sex veckor tog det oss i vår takt. Och... vi gav inte upp! Vi lyckades ju. Det var en känsla att
minnas. Den har en egen plats i bröstet.
I Kalmar fick Helena och jag roligt! En tur till apoteket, visade på en liten Felix i magen. Vårt första
barn fick sin premiärseglats. Vi övervägde om vi skulle sno oss på och fara hem, eller om vi skulle ta
babord in mot Göta Kanal. Göra det lite lugnare för oss, och eventuellt ta Göteborg som slutmål, men
vi fortsatte. Då visste vi inte hur det var att ömsom stångas mot kort hård sjö på Bottenhavet eller stilla
dagar till havs ut mot Prästgrundet.
Vi blev alltid liggandes i "knävecken" på folks båtar i gästhamnarna. Folk såg ner på oss med leenden,
och bjöd ibland upp till möten. Vårt rejäla bomkapell och klädstreck med blöta sjökläder i långa rader
gjorde att folk började gissa var vi kom ifrån och vart vi var på väg.
En härlig morgon utanför Vaxholm gick vi ut innan frukost och hissade slaka segel i den nästan
obefintliga solvinden. Då tornade en Finlandsfärja upp sig i farleden. TUUUUUT! Det lät så hela
Stockholm måste ha vaknat. Vi fick en chock och insåg att vi var i farleden. Motorn vill inte starta.
TUUUUUT! Herreminje, till slut efter 200 vansinniga drag - TUUUUUT!!! - hostade en rykande
motor igång och flyttade oss från skärningspunkten. Hualigen, vilken start på dagen i paradiset.
I Öregrund blåste det upp till hård kuling. Vi låg bredvid en väldigt stor Finsk kryssare. Det dröjde
inte länge innan vi satt vid deras bord och jag med sjöben fick skaka "vargtass". I kvällningen dagen
efter drog vi iväg, otåliga, med allas ögon i nacken, spanande över det oroliga havet. Den självlärda
besättningen fick friska upp allt om fyrar och enslinjer medan vår hissade fotogenlampa strålade på
lästaget natten lång, med påfyllningar längs Gävles stenrika kust. Vi seglade vår första långa natt-
segling med en otrolig surf in mot Gävle på morgonsidan.
"Stormfågeln" bar oss över grynnor och skär och vi var alltid trygga i den även på stora vatten.
Flera gånger red vi över undervattensgrund som vi missat eller som vi tvingats mot av nöden.
Båten hade liksom en elegant flytkraft och rondör som fick den att sköljas tillbaka till fria vatten,
eller med långkölen halka av slätgrunden.
Efter cirka sex veckors fantastiska upplevelser med en härlig och trygg båt, kom vi oss fram till
våra vänner i Sikeå hamn. "Stormfågeln" var den mest njutbara båt vi haft. En oförglömlig resa.
Speciellt vacker och fridfull var seglingen mellan Gävle och Sikeå. Man hade tid att minnas med
långa dagar vid vågen och tid att tänka. Detta är väl charmen med det ensliga seglarlivet.
Den första natten i en jordfast säng, rullade vi i kojen som vanligt - tro det eller ej.
Vi undersökte om vi kunde frakta båten tillbaka med lastbil, men det skulle kosta oss för mycket.
Så vi lämnade "Stormfågeln" i Sikeå gästhamn, för våra vänner att sälja båten.
Så långt Jerkers berättelse om denna unika seglarbravad.
Sedan togs båten upp när det blev
höst och blev stående på kajen i Sikeå i flera år, innan en ny
ägare förbarmade sig över
den. För att dölja skadorna
på bordläggningen målade den då nye
ägaren båten vit, både
skrov och däck med gröna detaljer.
Den nuvarande ägaren Per-Martin
Jonasson i Umeå vill återställa båten till originalskick
i klarlackad ek.
J10 nr 571
"Stormfågeln" kan härmed sägas ha gjort resan runt hela Sveriges kust,
vilket är den enda J10 som gjort det,
så långt vi känner till.
(Jmf. J10 nr 525)
Ägarlängd :
1965-? ? Gösta Lundholm Malmö
? -1983 ? någon i Karlskrona
1983-1984 "Stormfågeln"
Jerker och Helena Hvit Kil
1984-? ? någon i Sikeå
?- ? Per Martin Jonasson Umeå
J10 nr 571 "Stormfågeln" är registrerad som seglande i dag.
Jerker balanserar ombord. I hamn, söder om Ljusne.
Segling norr om Prästgrundet en bra bit utanför
Söderhamn.
Hölick utanför Hudiksvall.
Segling i fin vind i Sundsvallsbukten på sträckan Brämön - Härnösand.
Höga kusten angöring.
Fyrplats till havs.
Helena innan ankomsten till Sikeå.
Följ seglingen från Ronneby till Sikeå inritad på kartan. (Se nedan). En verklig seglarbedrift i en J10!
Jerker skrev ett E-brev 2017-12-29 : Vi seglade genom Dragets kanal vid Västervik, tog Skurusundet
in till Stockholm och Väddö kanal norrut..... Liten båt = Stora möjligheter för den lilla människan.
Jerker skrev ett nytt E-brev 2017-12-30 : Omtanke och säkerhet är prio ett.
Att söka skydd och hitta hamn och trygga vatten är alfa och omega - när så krävs
vi vill ju inte missa nästa äventyr
sedan finns också tjusningen att gå från orolig sjö till lugnt vatten
den kontrasten är för mig oerhört värdefull när den sker
att få uppleva skillnaden
det gör något med en
det ger harmoni
minnesneuronerna får stimulans och blir allt mer grafiska
känslominne
synminne
alla sinnen tillför
det är starkt
och minnet finns så levande kvar.
www.julleregister.se