J10  nr 555

J10 nr 555 "Puck" nyköpt på gårdsplanen 1987.      

Dejan Petrivic i båten och hustrun Grete på bryggan.  




J10 nr 555 "Puck" byggdes 1963 vid Gustaf Brenanders Båtvarv i Saltvik, Oskarshamn.
Förste ägare var Gustaf Svensson i Målilla.  I ett E-brev 2011-11-02 skriver Dejan Petrovic
i Söderhamn : Under några år ägde jag J10 nr 555. Jag köpte båten i maj 1987. (Se bilden ovan!)
Båten var byggd i ek på växta spant, kopparnitad, med däck i Oregon pine och dukat rufftak.Sarg,
bänkar m.m. i mahogny. Rundhult i gran. Båten hade ett skott, så den var formellt inte kappad utan
ruffad. Båten hade två segeluppsättningar och en spinnaker. När jag köpte båten var den i mycket
gott skick och hade legat i Ljusne småbåtshamn.

Den ägdes då av en musiklärare / kantor Åke Tylöskog i Rengsjö. Han kallade båten för "Puck".
Åke menade att båten var byggd i Misterhult 1964, vilket ligger nära Oskarshamn. Hur som helst
kan det möjligen bara bevisa att det är rätt båt vi pratar om. Åke sa att "Puck" hade en lång extra bly-
köl på ca 50-80 kg fäst under den ordinarie kölen. Han berättade också att de 1981 seglat Kalmar-
Karlskrona och Kalmar-Arkösund till Ljusne vid Söderhamn 1983.

Dejan fortsatte : Denna båt var min dröm! Äntligen fick jag en välseglande vacker träbåt i gott skick.
Båten hade den vanliga luftkylda Cresent 4 hk utombordare som startade snällt, var bränslesnål men
totalvägrade att starta om den var varmkörd. Jag köpte därför en långriggad encylindrig Tomos på en
Amnesty loppmarknad för 75 kr. Motorn hade ingen trycktank vilket jag uppskattade, då jag slapp
belamra båten med en stinkande utrymmeskrävande bensintank med en slang som alltid kommer på
fel ställe. Denna motor blev den bästa begagnade utombordsmotor jag någonsin haft! Inkromet var
gjort i rostfritt, där andra motorer hade stål eller aluminiumgjutgods.
 
Eftersom jag var sugen på att förbättra båten, lånade jag boken : The finally fitted Yacht. Det enda
jag kunde komma på att göra, var att tillverka ett litet mahognyställ för tidtagaruret och att montera
en kompasshållare. Båten seglade väl! Den var styv och seglade torrt på alla bogar. Jag hade den i
Segelviks båthamn i Söderhamn. Där fanns två träbåtar, men min var finast. Ofta såg jag hur folk
stannade längst tid vid min båt, fast alla andra båtar i klubben var större och betydligt dyrare. Detta
upprepades var vi än seglade. Ofta kom olika äldre par och tittade och frågade och ibland ville de
stiga ombord. Alltid med samma förklaring : Vi började med en J10....
 
En gång hörde jag en plastbåtägare reta en annan i klubben för hans otäta däck. Kraftigt förnekade
träbåtsägaren att det gällde hans båt. När plastbåtsägaren hade gått, sa träbåtsägaren till mig :
Den läcker! Men det skulle jag aldrig säga till honom. Något som var påfallande var, att man med
den här lilla vackra båten, var välkommen överallt. Även på de där små f.d. fiskelägena där bara
ingifta och närmast sörjande tycks vara närvarande, fick vi höra : Nej, lägg båten vid vår brygga!
Vilken vacker båt! Vill ni ha kaffe, fisk, låna bastun? I nästa ögonblick kunde man höra hur de
skrek till dyrare båtar som nosade i hamnhålet : Det är stenigt! Fast det inte var det.
 
Under några somrar seglade jag mycket, ofta under 2-3 dygn. Så småningom med min blivande
Norska hustru. Vid en segling sa hon : No kjenn je at det sparke!  Med andra barnet på gång,
sålde jag båten för en större. Jag sålde båten 2 ggr(!) den förste köparen betalade handpenning
men hade svårigheter med slutbetalningen. Båten såldes sedan till en annan och kom till Rengsjö. 
Det har jag fått ångra och äta upp åtskilliga gånger!
 
Efter något år kom båten sedan ut på auktion i Bollnäs. Den var då i dåligt skick. Jag var där för
att eventuellt köpa tillbaka båten. Den gick dock till en Stockholmare som skulle lämna in båten
på varv för rustning. Han sa att båten sedan skulle ges till barnen. När jag frågade om barnen ville
ha en J10, sa han att det visste han inte. Barnen hade tidigare inte uppskattat de båtar han gett dem. 
 
En J10 förmedlar en fantastisk känsla av närhet till havet. Den är lagom stor för att kunna seglas hårt,
men tryggt. Den kan smyga in i skyddade hamnar, dit få andra större segelbåtar når. Man kan sova
rimligt bekvämt och ta med allt man behöver för en halv vecka utan problem. Min båt hade både
bomkapell och kapell på bågar. Med det kapellet uppe blev sittbrunnsutrymmet generöst för två
personer.

Rullrevet fungerade väl, men oftast bytte jag bara mellan fock och genua och läckte lite med storen.
Det räckte för det mesta. Blåste det mer, höll jag mig inomskärs eller låg stilla. Utrymmet i båten var
helt tillräckligt för att ha det komfortabelt. Varmt blev det med en fotogenlykta. Båten var dessutom
utrustad med något som fler segelbåtar borde ha : Åror! Jag började segla en öppen finsk snipa med
sprisegel och efter J10 en Havsfidra. Min äldste son äger numera en J11 (plastbåt).

Med vänliga hälsningar, Dejan Petrovic.
                                      

Dejan skickade denna fina bild 2014-01-17 :  Årets Julle-foto 2014!

Båtens nuvarande ägare är Ragnar Engqvist i Söderhamn. Båten kom till Stockholm och hamnade
sedan i Gnarp, där den stod inomhus i tio år. Ägaren skulle göra den i ordning, men i stället blev det
auktion på båten, där Ragnar Engqvist köpte den. 

"Puck" såldes av Ragnar Engqvist i juli 2012 till Mattias Korall i Rengsjö. Båten hade stått på land
i 14 år, men verkade vara i god kondition.

                                                        

Ägarlängd :
1963-?            ?               Gustav Svensson  Målilla
1983              "Puck"       Åke Tylöskog  Rengsjö
?      -1987     "Puck"       Dejan Petrovic  Söderhamn
?                    "Puck"       någon i Rengsjö
?                    "Puck"       auktion i Bollnäs
?                    "Puck"       någon i Stockholm
?                    "Puck"       någon i Gnarp - auktion
?      -2012     "Puck"       Ragnar Engqvist
2012-             "Puck"       Mattias Korall  Rengsjö

J10 nr 555 "Puck" är registrerad som seglande i dag..
           

www.julleregister.se