J10 nr 120
Familjen Lindblom seglar J10 nr 120 "Negrita" vid Särö 1968. Pappa, mamma, tre barn och en hund.
Carina Lindbloms bror tränar tilläggning vid norra Hosholmen utanför Särö, juni 1968.
Det var mina föräldrar som köpte nya segel med röd rand i mitten. Orsaken var att min syster och jag
bara var 9 respektive 12 år gamla och seglade J10:an ensamma. Mamma ville kunna se var vi var.
Sista seglatsen med J10:an 28 augusti 1968.
Samma dag hämtade vi vår nya båt i Örsviken. En Magnifik Midget. Jag tog bilden från Magnifiken.
Nya ägarna, familjen Marting i Onsala i J10 nr 120. Mamma Ingrid med sönerna Lars-Olof och Henrik.
Västra Hagen, Onsala. J10 nr 120 t.h. Lars-Olof och Henrik seglar Optimistjolle.
J10 nr 120 "Negrita" byggdes 1943 vid Säffle Båtbyggeri för Kungliga Motorbåtsklubben
i Stockholm som återförsäljare. Vi vet inte vem som var båtens förste ägare.
Någon i Göteborg hade båten ute på annons i GP den 2/9 1960 där det noteras att båten var okappad
och var till salu för 2000 kr.
J10 nr 120 "Negrita" seglades av Maria Lindblom Kullaviksdagen 1967-07-02.
(Uppgift : Jan Berglund i Stenungsund 2012). Bilderna ovan är från 1968.
J10 nr 120 fanns på Särö, skriver Sven-Erik Karlsson i ett E-brev 2017-02-27, efter att ha besökt
Båtmässan i Göteborg 2017-02-12. Jag har pratat med Carina Lindblom.
Så kom det ett E-brev 2017-02-27 från Carina Lindblom : Per-Olof Lindblom, min pappa köpte
båten 1960. (På annons i GP?) Vi bodde på Särö. Jag har ett foto på mig själv när jag seglar J10:an.
Båten såldes vidare den 28 augusti 1968, till familjen Marting i Onsala. Min syster Maria Lindblom
var nog med i Kullaviksregattan något år.
Det var mina föräldrar som köpte nya segel med röd rand i mitten. Orsaken var att min syster och jag
bara var 9 respektive 12 år gamla och seglade J10:an ensamma och mamma ville kunna gå ut och se
om vi var någorlunda inom synhåll i viken och på väg hem till middagen!
Faktiskt ser det ut som översta fotot är familjen Lindblom, pappa, mamma, vi tre barn och vår svarta
hund som hette Micka, en Labrador Retriver, som är ute och seglar. Jag kommer ihåg att båten hette
"Negrita" när vi köpte den, men vi döpte aldrig om den.
Carina Lindblom skickade ett långt välskrivet E-brev 2017-03-01 : Några minnen från 1960-talet.
Vi uppmuntrades ivrigt av våra föräldrar att segla. Det var inte alltid man hade lust att släpa sig iväg
med den där tunga segelsäcken - det var en 10-15 min att gå till bryggan och dingen - men när man
väl hade satt i lattorna, fått upp seglen och var ute på sjön var allt trevligare. Jag älskade det där
kluckandet när vågorna slog mot skrovet.
Båten var öppen och man fick vackert säcka seglen och bära hem dem efter varje tur. Det gamla
bomullstället var hemskt att bära för två småvuxna spensliga flickor. Tungt som bara den! Och stelt!
Lattorna sattes i fickor som man stängde med råbandsknop. Det var en lättnad att få Terylen-seglen.
Min syster och jag var inte ofta med och kappseglade. Vi var för små och för lätta om det blåste hårt
och hade inte en chans mot de både större och äldre killarna. Ett år hade jag anmält mig till Särödagen,
men det blåste upp innan start och vi behövde en extra kränggast. Alla våra killkompisar deltog själva
med sina GKSS-ekor så det var svårt att hitta någon. Till slut accepterade en flicka och cyklade hem
efter sin flytväst, som ju var obligatorisk. Det tog för lång tid innan hon kom tillbaka och jag missade
starten! Jag var så fruktansvärt besviken att jag grät! Tror detta var 1965-1966. Jag var då 15-16 år.
Min syster och jag seglade ofta ut till holmarna utanför Särö, Hosholmarna, Möarholmen, Björskär
och Risö för att bada. Vi hade saft och smörgåsar med. Många gånger var några vänner med också.
Man hoppade från klipporna, dök och simmade. Skvallrade och åt matsäcken. Framåt fyra-femtiden
på eftermiddagen börjad vinden mojna och då var det dags att sätta segel igen för att hinna hem till
middagen. Ofta gick sista biten in i viken till vår boj oerhört långsamt när vinden nästan helt dött ut.
Ibland kunde man se mamma långt bort, uppe i backen hem, med kikare... Hon kunde se oss efter-
som det alltid var läns hem och det röda bandet i seglet syntes tydligt.
Vår J10:a tog väldigt bra höjd på ena bogen och följaktligen mindre bra på den andra. Vi kom aldrig
tillrätta med det. Det var som det var och inget att bekymra sig över. Det var ju vår familjebåt och
ingen kappseglare.
Båten låg vid boj och hade det regnat skulle den ösas. Regniga somrar var ofta också blåsiga och man
var inte sugen på att ro ut i den grova sjön, klättra ombord i höga vågor och handpumpa en ibland halv-
full båt. Skockorna kunde ligga och flyta om det ville sig illa. Det tog tid att pumpa ur så många liter!
Ofta var det jag som fick göra det eftersom jag var äldst.
Vi hade ingen motor på båten och det gjorde att man blev duktig på att lägga till för segel. Om det blåste
mycket och man kom i forsande läns, kunde det hända att man fick göra några tilläggningsförsök innan
man nådde bojen. Faktum var att jag blev aldrig bra på att lägga till med motor. På vår nästa båt, en
Magnific Midget, fanns en aktersnurra, men den satt ju på ena sidan om rodret och gjorde det svårt
att rikta in sig, speciellt om det blåste. Jag kände mig aldrig bekväm med motorn och fortsatte helst
att lägga till för segel. Hälsningar Carina L.
Lars-Erik Marting köpte J10 nr 120 för 1600 kr av familjen Lindblom på Särö sommaren 1968.
Familjen Marting hade båten i Västra Hagen, Onsala. Familjen Marting sålde senare båten till Slöjd-
lärare Ralf Mattsson i Kungsbacka. Han skulle ha båten till sin son. Kölen hade lossnat, men Ralf
bytte kölbultar och bord. Han rev bort gammalt tätningsmedel och lade på nytt. Han tog bort plast-
dunkarna under fördäck som fungerat som flyttankar, och ersatte dem med flytkroppar som han
fäste under tofterna. Ralf i sin tur sålde båten till två flickor med namnet Bonde, som seglade
båten till Norra Bohuslän.
Ägarlängd :
1943 - Kungliga Motorbåts Klubben Stockholm
1943-? ? ?
1958 "No Name" Ingemar Thorén
1959 "Negrita" Leif Elgåhs i SSMK
1960 "Negrita" annons i GP
1960-1968 "Negrita" Per-Olof, Maria och Carina Lindblom Särö.
1968- ? Lars Erik Marting Onsala
? ? Ralf Mattsson Kungsbacka
? ? två flickor Bonde Norra Bohuslän
? ? ?
Var J10 nr 120 "Negrita" finns i dag vet vi inte.
Här nedan några tidningsklipp som vi lånat 2012-10-02 av Göran Weiler i Göteborg :
Ingemar Thorén i J10 nr 120 "No Name" seglade Stenungsöregattan 12/7 1958 och kom
3:a av 16 båtar. J10 nr 120 med namnet "Negrita"seglades av Leif Elgåhs i SSMK:s regatta
i Askeröfjorden 11/7 1959. (Läs mer om regattorna på J10 nr 226).
www.julleregister.se